Varför vår mat är som den är på Röstånga Mölla – år ut och år in….

Encelliga organismers näringsbehov är mer korrelerat till förökningstakt än livslängd. Komplicerade flercelliga djur som människan ställer större krav på livsföringsfaktorer för att nå optimal hälsa. Ytterligare en nivå är att studera framgångsrika samhällen vilka under lång tid förmådde upprätthålla ytterligare en dimension av komplexitet. Ytterligare entropi och högre grad av komplexitet, omodernt uttryckt som kaos.

Vad som är slående då är att långvariga samhällsbyggen som de kinesiska, egyptiska och romerska samhällena är att de produktiva massorna åt tämligen ensidig kolhydrat-kost. En romersk soldat hade under ett par hundra år inget annat än hel råg i sin kont. Var tionde soldat hade en stenkvarn på vilken han var kväll malde sitt tionde till soldaternas grova råvara fär vattgröten.

Vattgröten åt den svenska allmogen under flera hundra år och det var basen i vår livsföring när Karl den XII slog ryssen med en numerär på 1:10. Han utvecklade för övrigt egna brödrecept till sina soldater (där rågbrödet skivades till krutonger och torkades). Utan vattnet var krutongerna lätta att transportera, hållbara lång tider och god näring till Karolinerna. En måltid före kvällen var dagens enda mål. Ensidigt, enligt ”modern näringslära” bristfälligt. Men oj vad de kunde prestera dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Idag har vetenskapen bevisat att vad som är ensidigt vid gränssnittet munnen kan ge fullvärdig näring vid gränssnittet tarmslemhinnan. Detta predikade min far för 70 år sedan. Betydelsen av att tänka substrat. Vi äter för våra symbionter i grovtarmen. Den livsform vi finner där påminner mycket om det första livet ca 4-5 miljarder år gammalt, anaerob miljö och encelliga organismer. Den moderna människan är en fis i världsrymden i dessa tidspann.

Vi äter för att leva, vi lever inte för att äta. 

Positiva, medkännande, harmoniska människor är en förutsättning för harmoniska samhällen. (Sett ur detta perspektiv ter sig Trump och hans Amerika som logiskt).

Pappa Sten Forshufvud satte oss tre barn på en ensidig men (för säkerhets skull) fullvärdig kost. Monokost. Varje dag i 17 år åt vi samma mat. Det var en inkokt ärtsoppa. Pappa kallade den för Ambrosia – Gudarnas mat.


Det var den inte. Men visst blev hela jag beroende av den. Vi var så fysiologiskt intrimmade på den att vi (som tur var) inte behövde stora mängder. 2-3 matskedar per måltid – alltid vid regelbundna tider. Inga mellanmål. Inget socker. Då ansågs det extremt. Idag med LCHF vet jag inte. Vad jag vet är att man skall akta sig för fundamentalism.

Vare sig det är ekofundamentalism som jag själv var som ekobonde i 15 år eller LCHF-fundamentalist. Balans är nog ett nyckelord. Visst tänk substrat men inte så extremt som min far. Ofta har vi frukost vanor som är både ensidiga och substratvänliga utan att tvinga oss till det. Det bara känns naturligt.

Rikard Forshufvud

Röstånga Mölla - Bageri & Restauranger